Vanliga skador i orientering
Skador bland orienterare är knappast något ovanligt. När man är ute och springer runt i skog och mark är det ju ganska lätt hänt att man trampar fel. De vanligaste områdena för skador är ben, knä och framför allt fotleden. Medan man inte kan eliminera risken för dessa finns det fortfarande sätt att minimera den.
På grund av hur orientering går till är det ju inte överraskande att de har ungefär samma skadeprofil som en löpare. Orienterare löper dock större risk för överbelastningsskador i fot, underben och knäled, och just inflammationstillstånd i muskler och senor är vanliga. Man har även sett att benhinneinflammation förekommer oftare när orienterare regelbundet byter underlag.
Ledbandsskador och vrickningar är de främsta skadorna då orienterare ofta tar sig fram över okända och ojämna underlag. Risker för detta ökar dessutom i samband med utmattning av muskulaturen och snabbt löptempo.
Höften och ljumsken är ytterligare två områden där orienterare upplever problem. Dessa skador uppstår oftast under den kallare säsongen då muskulaturen i dessa områden snabbt blir nedkylda, vilket är en bidragande faktor till stela muskler och ökar risken för bristningar.
Vid alla typer av skador är det ju bäst att söka vård. Ju snabbare man får reda på exakt vilket typ av skada det är, desto snabbare kan man påbörja rätt typ av behandling. Upplever man dock långvariga besvär kan man även söka sig till alternativa metoder för behandling.
Den bästa metoden är såklart att göra det bästa för att förhindra dessa skador. Mycket kommer helt enkelt med erfarenhet och vana att springa på olika underlag, men man kan även åstadkomma en hel del med olika typer av skydd för bland annat knä, vad och fotled.